Så mycket mer än bara fotboll

“Kista? Hur FAN kan du flytta till Kista? Det är ju stök där hela tiden!”

“Sen har du Husby precis bredvid – har du bil? Den kommer inte att vara kvar länge vettu, bilar bränns ju hela tiden där.

“Det är fan livsfarligt.”

2002 när vi skulle köpa var första lägenhet fick jag höra sådana åsikter många gånger om, allt som oftast från folk som aldrig ens hittat ned till t-banans blåa linje.

De stoppade mig inte från att köpa och än idag bor jag kvar i 164, men ärligt?

Det påverkade lite grann.

I början var jag en smula orolig för att gå på en turnering som “Vem Äger Förorten” eller minnesturneringen för de unga fotbollsspelarna i området som hade gått bort för tidigt.

Jag ville inte riktigt ta med mig kameran eller bilen dit men vet du vad? Tar jag grejerna till Östermalms IP så tar jag dem till Ärvinge. Punkt slut.

Jag måste lita på folk – det är upp till dem om de vill leva upp till fördomen eller inte.

På sådana turneringar är det rappa käft som gäller, mycket testosteron, mycket prestige. Det var roligt men rörigt.

Och jag? Jag var den vita outsidern från Irland som inte riktigt platsade. Vissa tittade på mig och tänkte “socialarbetare”, eller “snut”, eller “svenne-sosse som inte har något annat att göra på lördag”.

Istället för granne och fotbollsfan.

Sanningen är att vi båda hade några fördomar om varandra.

Jag kom över mina genom att inse att det jag hade hört om ungdomar från Rinkeby, Tensta, Hjulsta, Hallonbergen var fullständigt fel.

Vi hade mer gemensamt än vad vi visste om.

Det var killar från en bakgrund ganska likt det jag hade i Dublin – en tuff ort där kanske alla bodde i rådhus men ingen fan hade det fett.

Jag kom från en ort som aldrig fick nämnas vid nattklubbsdörren eller i jobbansökan.

Vi skämdes inte för det, men att nämna det var som att porta sig själv från nattklubben eller jobbet, så istället sa vi namnet på den finare orten precis bredvid.

Det skämdes vi för.

När man inser hur mycket man har gemensamt glömmer man snabbt bort skillnaderna.

Och kan man snacka fotboll i förorten har man genast ett gemensamt språk.

Så ni som var så sjukt intresserade av bilbränderna i Husby – kom till Spånga IP nu på lördag när “Vem Äger Förorten” äger rum.

Ni som var så rädda för att vistas där som journalister när kravallerna hände – kom ni också. Och ta med kamerorna och bandspelarna.

Kommer ni dit som privatpersoner eller journalister så kommer ni äntligen att få se den verkliga bilden av ungdomen i förorten – ambitiösa, fräcka, kaxiga, skickliga, roliga, välorganiserade, vältaliga, smarta och vänliga.

Som alla ungdomar i Sverige, med andra ord.

Nu på lördag parkerar vi alla vara fördomar så kan vi mötas på plan och på läktaren i fotbollens tecken.

Ingenting kan jämna ut samhället som en boll i storlek fem.

Tjockleken på din plånbok skyddar dig aldrig från att bli tunnlad av en spinkig kille i tunna gympaskor.

På plan är vi alla lika.

Det blir inte vackrare än så.

 

 

 

Comments are closed.