Tag Archive for Lance Armstrong

Min vecka som fri-Lance korrespondent

- Du är i Oslo idag alltså! Fan vad bra! Då vill vi ha cirka åttahundra ord samt ett par bilder över de två dagarna, det går väl bra va?!

- Visst. Vad erbjuder Ni för det?

- Jo du, då blir det då det vanliga frilansgaget då, vilket är femtio pund sammanlagt. Tyvärr kan vi inte täcka några andra kostnader heller.

klick

Det där samtalet hade jag för ett par veckor sedan.

En redaktör i Storbrittanien tyckte alltså att det var OK att jag som frilans skulle åka till en av världens dyraste städer på egen hand och sedan i princip ge honom material för det minsta möjliga pengen.

Jag hade inget annat jobb just då, men jag tackade nej ändå.

Det går inte att jobba som multimedia journalist för de pengarna.

Men kredd ska killen ha – han erbjöd i alla fall något.

Så var inte fallet förra veckan när Lance Armstrong skulle till slut erkänna det vi alla visste – att han hade dopat sig under alla dessa år.

Efter att ha skrivit om det för Aftonbladet i höstas (och fått bra betalt måste det sägas) tänkte jag tipsa övriga medier att jag fanns till hands om de behövde något. Och det gjorde de.

Telefonen ringde het och från tisdag förmiddag till sent fredag kväll blev det ett otroligt flängande i bilen fram och tillbaka.

Det var inte Kobladet från Skitköping heller – det var tunga namn som ringde, ställde frågor, undrade om man hade tid att komma in och prata.

Visst, sa jag. Jobb är jobb, och man går dit det finns.

Jag gick upp 0730 på torsdagen och jobbade rakt igenom till sent på natten på fredagen.

Det kom en del erbjudanden från utlandet också, men den gången tackade jag nej till dessa – svenskarna hade varit ut i god tid, och jag hade inte en minut över till att göra något annat.

Jag ringde runt i princip hela världen för att få reda på vad som sades och gjordes, vem som satt bekväm och vem som var orolig.

Jag pratade cykelsport, dopning, brott, straff, OS och medicinsk historia med allt från journalister och professorer till ex-proffs och cykelfans, allt för att kunna ge läsarna, lyssnarna och tittarna det absolut bästa och senaste information.

Alla var ju otroligt glada. Det spelade ingen roll att jag pratar för fort, jag var fantastiskt – kunnig, påläst, bra analys på situationen. Mer en en gång sades det:

- Men vart har du varit tills nu då? Det här är inte sista gången du sitter här, det där blev ju klockrent.

Jag svarade att jag skulle gärna göra det – hittils har jag jobbat mest på engelska men det kändes helt OK att vara igång på svenska nu efter tretton år i landet.

Det värmde. Ärligt talat var Oslo lite av en frilansbesvikelse men jag räddade ändå läget genom att hitta lite andra vinklar.

Det kändes då bra att vara tillbaka i Stockholm och jobb bara strömmade in.

Men det var ett litet problem. När det väl var över var det bara en – en – av uppdragsgivarna som var beredd att betala för det jobb jag hade gjort.

En har erbjudit en rimlig peng som jag tar tacksamt emot. En annan har erbjudit milersättning som skulle kosta mer för revisorn att bokföra än jag skulle få ut.

En annan har inte erbjudit något alls.

Alla visste ju att frilansjournalistik är mitt yrke – det var så jag presenterades ju. Ingen berättade i förväg att jag skulle jobba gratis.

Att man inte är beredd att betala eller lägger ett skambud är ju en del av vardagen för frilansjournalister nuförtiden.

Men som ovan tacker jag oftast nej om inte jag tror det är värt det och jag har tid och lust. Alla jobbargratis då och då – mer än vi vill, och mer än vi erkänner – men i slutändan om man är proffs så måste man ha betalt för det man gör.

Hur det här kommer att sluta vet jag inte ännu.

Det är klart att i framtiden vill jag tillbaka i rutan och på radion och i tidningarna, och det kan även finnas en chans att jag kan och vill göra det gratis.

Men att jobba fyra dagar för olika svenska uppdragsgivare och bara en erbjuder en rimlig ersättning känns inte hållbart.

Jag får återgå till att skriva på engelska, producera TV och fundera på framtiden.

Jag ångrar inte att jag gjorde det dock – det var jättekul och spännande att vara med i den svenska mediafinrum, och säkert bra för min profil.

Men min profil kan inte ätas, och den går inte att överföra till Tre för att betala den saftiga mobilräkningen som väntar. Min bank har inte mig som kund för min profil. De vill att jag ska betala mitt bostadslån varje månad med något, och det går inte med profilen.

Det går bara med pengar.